Sann vänskap rostar aldrig....
...Gör den det får man använda lite "häxa" och polera upp den lite. Är den lite trasig i kanten kan man alltid laga den över en kopp kaffe, gärna med en skvätt mjölk i. Går inte det så kan man nog börja leta efter en ny vän.
Idag har i alla fall jag polerat upp vänskapen med världens bästa vän, cicci, trots år (typ en evighet sen i alla fall) har vi varit ifrån varandra och endå så var det som igår vi senast sågs. Nu var det ju förstås så, då jag var på hennes dotters dop förra helgen men innan det.:)
Och OJ vad våra liv har förändrats. Jag har ju fortsatt på vägen med hästar och det blir ju bara fler och fler, det vi lekte som små på gräsmattan hemma hos varandra har jag nu fått uppleva på riktigt (OS) även om det var hoppning på den tiden på våra fantastiska hästar som vi ägde. De som flög över hindren utan bekymmer, de som aldrig rev eller vägrade ut sig. Varan gång van jag guld och varannan cissi. Hästarna hete, read shadow, blixten, trixi och Mulle bland annat.
Måste erkänna att vi var lite smått galna vi byggde hinder som var 1 meter och en gång hoppade jag ett på 110... Våra hästar var osynliga på den tiden men det gjorde inte så mycket för vi hade lika kul endå.
Gångerna vi satt i väg kanten och gjorde täcken åt timerbilarna att tutta åt oss. Nu är det jag själv som sitter vid ratten och tittar och vinkar till barnen om de sitter vid väg kanten. Kunde jag aldrig tro för 10-15 år sen...
Allt lego vi lekte med, självklart med hästar i centrum alla galna cykelturer vi gjort och tävlat om vem som kunde cykla utan att hålla i styret....
Att vi skrev teoriprov för körkort samma dag OCH även körde upp på samma dag för körkort....
Och när vi väl bråkade och svor på att aldrig mer träffas och efter två timmar ringde till varandra och var bästisar igen <3
Vi har många roliga, fantastiska och underbara minnen ihop och allt detta för att vi träffades av en slump, men San vänskap är kanske på det viset. Den bara dyker upp och så stannar den kvar i ur och skur.
Det bästa är endå att det spelar ingen roll hur länge vi är ifrån varandra vi har endå lika kul varje gång vi ses och för att göra det hela lite kryptiskt så avslutar jag med att säga att det bor en lite pyroman i oss båda;) jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, en hel bok om så vore med allt vi gjort men det skulle nog ingen orka läsa så det får bli punkt här.
Men Cissi då, Ja hon kom inte till det riktiga OS, men hon har familj, en fantastisk gullig dotter, sambo och hund som är super söt, ett hus, ett liv som jag hoppas att hon älskar och trivs med. :)<3
För trots att våra liv är totalt olika så består vänskapen endå och jag hoppas att den fortsätter göra det. Det spelar ingen roll om man får åka på ett OS, ett VM eller EM i hästsport vänner är man endå och såna där sällsynta vänner som man får när man är barn och lyckad behålla även om ens liv är så olika de är de sanna vännerna, världens bästa vän cissi så glad att vi är vänner <3 <3 <3
