Weihenstephaner

jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, nyheten är igentligen inte en nyhet, det har varit på G länge. Men är endå otroligt ledsen och trodde int ejag skulle ha så många trårar inom mig, men vissa individer är speciella och då får de större plats i mitt hjärta än många andra, Det handlar om Weine och jag är ledsen för att han ska lämna Segersta men också så är jag så glad att jag har haft denna karl i mitt liv i nästan 3 år, han har lärt mig massor inte minst hur en häst kan älska att tävla för det gör han.:)
 
Dessatre åren, igenligen för att vara mer exakt är det 2 år och 9 månader.:)  har kantats med enormt mycket glädje men också tårar, panik, ilska, haha många känslor helt enkelt. jag vet int evad det kan vara men jag tror att det var meningen att jag skulle ta handom denna häst.
 
2011, började jag jobba i ett hoppstall i varberg. Vi skulle på tävling i norska vestfold och jag ahde ändastjobbat i en vecka hos denna ryttare. Så var ganska nervös, allt var ju nytt. kom till tävlingsplatsen och (som jag är van vid nu) så var det stökigare än stökigast, folk var p väg hem och folk anlände, full cirkus. Hamnade i ett stall och tyckte det var lite tråkigt att det inte var några svenskar där, men mitt emot oss så stod en liten mörkbrun häst med stjärn och tittade på mig och mina pollar, den såg nyfiken ut och jag gick fram och sa hej. Hans mamma kom några minuter senare, hon var lång med yvigt, lite lockigt blont hår och sa (typ):
"hej, jag heter elsa och det här är Weine, gud vad skönt att du pratar svenska, har bara hört norska hela veckan, vi ska hem nu, har tävlat dressyren klart så...men det var kul att träffas.":)
  "hej, frida. Fin häst du har, får jag låna en penna av dig."
Typ så lät det, jag är ju ganska fåordig till folk jag inte känner, men de tvar alltså mitt första möte med Weine och då viste ju inte jag att jag skulle få lära känna honom mer på riktigt, 2 år senare.
 
För två år senare så kom min frigivning från Arbetsförmedligen, med ett stall utanför enköping som sökte ny hästskötare, jag tog chansen och skickade mitt CV, vilket gav resultat ganska fort och jag åkte på provjobb.
När jag körde in på den där grusvägen så möttes jag av en lång tjej med yvigt, lite lockigt blont hår, hon gick med raska steg och hästen hon gick med såg pigg ut. (det var weine) jag körde försiktigt förbi och in på gårdsplanen.
 Och sen den dagen har jag blivit kvar på Segersta och haft handom ett gäng hästar och en av dem är weine själv.
 
ett av mina första starkaste och mäst panikslagnaste minnena jag ahr är från Djurgården där Weien stälde till det...
Denna bild togs efter start då Weine hade gått upp i ledning med något runt 70% men innan start så var det panik artad kaus vid lastbilen.
Mads hade vet. checkat och W hade skött sig galant, mads hade precis lämnat mig och W själva vid lastbilen för att ladda sig själv inför starten, jag sadlade, och lindade ben utan problem utanför bilen ovh W stod som ett ljus, Vad jag har lärt mig ut av denna häst så är det, lita aldrig på honom hur snäll han än må vara just för stunden, för rätt som det var så stod han inte som ett ljus längre han var påväg ifrån mig med ett kandar hängandes i släpptåg ocg gnistorna flög om hans skor mot asfalten och jag efter med paniken i magen, han kommer dö!!!!
Weine klarade sig bra, utmärkt faktiskt och nöjd var han, när två tjejer lyckades fånga honom, vid den tidpunkten hade jag redan ringt mads och han kom som en kanonkula tillbaka och var inte så glad, han avr en väldigt sur chef just då, och enu surrare blev han när vi båda såg att kandaret var i stort sätt helt förstört. Min tanke var Nu blir det ingen tävling för oss! Mads plan var att ta delar från Weines träns och som nu ser på bilden så funkade det utmärkt. Under hela värmningen och under hela ritten vill jag bara gömma mig efteråt också för den delen.
Vad jag lärden mig  efter dengången är att Weine står kvar på bilen tills alla hans tävlingskläder är på och jag att jag kan hålla i honom innan jag öppnar så han får gå av bilen. Detta har resulterat i att han står som ett ljus när jag gör honom redo på endagstävlingar då vi har liten bil. efter den gången på Djurården har han varit lös X antal gånger för mig men bara en gång har han fått mig på fall på riktigt.
 
Weine och jag har haft två fantastiska år och vist blir man extra glad då han får gå in på ärrevarv och visa för alla att han värkligen är kungen, det spelar inte så stor roll om det är en tredjeplats eller en första plats men vist ser man skillnad på honom när han också får ett vinnst täcke på sig för då vet han att han är numer 1.
 
Här nedan är minne med Weine som jag alltid kommer bära med mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Weine och jag har rest genom Europa, gjort Franska galoppbanor osäkra för fransmännen, varit med i Globen och vilken känsla det var att stå på sidan då Mads och Weine gjorde sin världscup debut.:) när patrik kittel red honom i Frends arena det var också speciellt att vara med på. Alla resor till tyskland för att träna hos patrik. Singel resorna till Finland. Det är svårt att rada upp alla minnen men det största och färskaste är nog att jag äntligen vågade mig upp på weines rygg för att själv rida honom. Det är det bästa jag gjort och jag kommer sakna honom så enormt mycket, men med vetskapen om att han kommer komma på besök så känns det endå lite bättre.
Hans nya ryttare och mamma heter Evelina Söderström och han kommer bo på värmdö med sin nya familj.
Så när Weines och min resa slutar här på min blogg så är jag rätt säker på att ni komme rkunna följa hans äventyr tillsammans med Evelina på hennes blogg: esdressyr.blogg.se eller hennes instagram @evelinasoderstrom
 
weihenstephaner <3<3<3<3


 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback