vilken dag
Jobb som vanligt idag och idag hade bästa jimmy choo kommit hem igen då jag fodrade frukost::D:D:D:D Med två nya 70% rundor i bagaset från Falsterbo laddar vi om för hickstead England:D:D:D:D tjohooo:D:D:D:D:D ska bli så roligt:D:D:D:D:D trött som få var han också idag sötisen sov hela förmiddagen sen blev han piggare mot eftermiddagen.:)
Weine har jag longerat idag och han var piggare än piggast, han är deffenetivt redo för att tävla igen:D:D:D:D så pigg.:):)
Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa och ska vara ledig i två dagar:D:D:D:D men hästigt blev det endå då jag kom hem för idag återsåg jag en kär vän som jag inte sett eller träffat på i alla fall 5 år. Det är förstås min älskade gamla bruan travare Rune jag pratar om. vilken lycka jag kände då han faktiskt kom fram till staketet och hälsade kärvänligt på mig:):):):) lycka av glädje av att se att han mår bra var så underbart att se:):):)
helt otroligt att vi träffas igen.:):):):) har så finna minnen med honom och jag tänker på honom nästan varje dag:D:D han delar mitt hjärta med Weine och alla andra hästar som finns och som har funnits i mitt liv.:D:D:D:D
två gamla bilder på min bruna springare men han ser lika pigg och fin ut nu som då.:):)
känner att jag måste visa er denna text igen som jag skrev för några år sne om rune.:):) så ni ska förstå hur mycket han har betyt för mig.:D:D
Rune är en varmblodig travare som jag träffade då han var 4 år gammal. han avr bara inkörd då och det var inte meningen att han skulle ridas, emn hans ägare tyckte jag kunnde prova endå och så gick det till då jag fick rida på Rine första gången, han funderade nog vad som hände då han fick sadel på ryggen och att människan skulle sitta på hans rygg och inte i vagn där bak.
Han vände på huvudet då jag kommit upp på hans rygg och såg på mig och sen fnös han till och så gick vi bort från stallet, jag var kär.
Eftersom att det var höst då jag red honom första gången så blev det snart vinter och jag red honom varje helg och sedan hela höst och jullov, hanvar underbar. Jag lärde honom små saker och det gick framåt han lärde sig snabbt och ville göra sitt bästa och så under en tur så skulle jag trava, det var en lång raksträcka så jag tänkte ta det i snabbt tempo, det blev galopp och han flög fram, men så fort jag tog i honom och ville stanna så saktade han av lungt och finnt.
Rune blev inriden av mig.
Rune blev hanterlig i hagen på grund ut av mig.
Rune blev som en hund tack vare mig.
Jag fortsatte att rida under vår och sommar och det gick väldigt bra, han utvecklades hela tiden och det var till det bättre hela tiden också.
Men så kom hösten 2009 och beskedet, Rune ska lånas ut till en trännare i Hälsingland!, jag bara grät då jag fick veta, men jag grät endå mer då jag fick veta att min älskade vän skulle komma hem igen i augusti 2010.
Men då var tårarna av Lycka och Glädje.
så kom den dagen då han skulle komma jag bodde i stallet för jag ville vara där då han kom ur transporten. När han kom så stod jag där redo att hälsa honom välkommen, äntligen skulle jag få rida och sköta om min prins igen, trodde jag, hans ägare hade talat om för mig att jag skulle få rida honom och köra honom så mycket jag ville då han kom, men helt plötsligt fanns bara körningen i hans ägares huvud, så jag körde Rune istället det var jätteroligt men jag ville ju rida.
Men hans ägare sa stränkt nej, och när jag efter bara några veckor såg att Rune ville komma ut med mig på en tur i sadeln så frågade jag igen, fortfarande nej. Och jag vet itne vad det berodde på om jag frågat en gång för mycket eller om det var något annat som var fel men helt plötsligt fick han inte köras längre heller, i alla fall inte utav mig.
jag blev så arg och ledsen att jag med många tankar fram och tillbaka lämnade stallet där Rune bodde, men den klump i halsen så gick jag helt enkelt hem. Det sista jag sa till Rune var att jag aldrig kommer glömma dig och att du alltid komemr ha en plats i mitt hjärta som ingen annan häst kan ta ifrån dig, och att en dag, en dag ska vi ses igen.
Nu på senare tid har jag hart att Rune sålts till en ny människa och jag hoppas att han mår bra och att de är snälla mot honom och att de framför allt tar vara på honom och ger honmom kärlek.
Han vände på huvudet då jag kommit upp på hans rygg och såg på mig och sen fnös han till och så gick vi bort från stallet, jag var kär.
Eftersom att det var höst då jag red honom första gången så blev det snart vinter och jag red honom varje helg och sedan hela höst och jullov, hanvar underbar. Jag lärde honom små saker och det gick framåt han lärde sig snabbt och ville göra sitt bästa och så under en tur så skulle jag trava, det var en lång raksträcka så jag tänkte ta det i snabbt tempo, det blev galopp och han flög fram, men så fort jag tog i honom och ville stanna så saktade han av lungt och finnt.
Rune blev inriden av mig.
Rune blev hanterlig i hagen på grund ut av mig.
Rune blev som en hund tack vare mig.
Jag fortsatte att rida under vår och sommar och det gick väldigt bra, han utvecklades hela tiden och det var till det bättre hela tiden också.
Men så kom hösten 2009 och beskedet, Rune ska lånas ut till en trännare i Hälsingland!, jag bara grät då jag fick veta, men jag grät endå mer då jag fick veta att min älskade vän skulle komma hem igen i augusti 2010.
Men då var tårarna av Lycka och Glädje.
så kom den dagen då han skulle komma jag bodde i stallet för jag ville vara där då han kom ur transporten. När han kom så stod jag där redo att hälsa honom välkommen, äntligen skulle jag få rida och sköta om min prins igen, trodde jag, hans ägare hade talat om för mig att jag skulle få rida honom och köra honom så mycket jag ville då han kom, men helt plötsligt fanns bara körningen i hans ägares huvud, så jag körde Rune istället det var jätteroligt men jag ville ju rida.
Men hans ägare sa stränkt nej, och när jag efter bara några veckor såg att Rune ville komma ut med mig på en tur i sadeln så frågade jag igen, fortfarande nej. Och jag vet itne vad det berodde på om jag frågat en gång för mycket eller om det var något annat som var fel men helt plötsligt fick han inte köras längre heller, i alla fall inte utav mig.
jag blev så arg och ledsen att jag med många tankar fram och tillbaka lämnade stallet där Rune bodde, men den klump i halsen så gick jag helt enkelt hem. Det sista jag sa till Rune var att jag aldrig kommer glömma dig och att du alltid komemr ha en plats i mitt hjärta som ingen annan häst kan ta ifrån dig, och att en dag, en dag ska vi ses igen.
Nu på senare tid har jag hart att Rune sålts till en ny människa och jag hoppas att han mår bra och att de är snälla mot honom och att de framför allt tar vara på honom och ger honmom kärlek.
Vilken känsla det är att vi faktikst korsade våra livsvägar igen.:D:D jag trodde aldrig detta skulle hända:D:D:D:D
Kommentarer
Trackback