vilken dag
Kul att du hittar mysiga vägar. Tråkigt med korädda hästar. Vet hur det är att tappa hästen och se den rusa iväg mot okänt öde. Man blir ju både rädd och arg samtidigt. Det som hjälpt Maxim och mig är att vi jobbat mycket från marken, att jag är ledaren och att det går att lita på och stanna hos mig, även om det står hästätande kor och glor på en. Vi är inte 100%-iga ännu, men det känns tryggare och tryggare. Det är svårare att sitta på (då har han ju ingen att gömma sig bakom om de skulle anfalla :P) men där brukar jag försöka köra med strategin att antingen låta honom titta och klappa lugnande, gå fram några steg, stanna och titta osv eller så försöker jag sysselsätta honom med något när jag ser potentiella faror, ställer åt andra hållet, om det finns utrymme för skänkelvikningar eller öppna/sluta så har det också fungerat. Men, ja, kor är läskiga saker, du får ha koterapi med hästen :)
Mitt tips är att försöka hålla koll på hästen innan det händer. Du verkar ju känna hästarna bra och veta vad de blir rädda för, så var beredd och ryck lite i kedjan då de går förbi det läskiga så du distraherar dem. Det kan också hjälpa att vissla eller prata med dem.
Och ha longerlina med kedja, då är det nästan omöjlogt att tappa hästen för håller du längst ut i linan kan du oftast böja halsen då de börjar springa!
Sen lär sig ju en del hästar att se kan busa på det viset, då kanske du ska ta hjälp av nån erfaren?
Lycka till!!!