vilken dag

Måndag, ingen rolig dag, de brukar alltid vara långa dagar nämligen. Idag blev den inte jättelång men ganska trött endå då de täntligen avr slut vid fem, gick hem för att äta och sne tillbaka för att jag tagit på mig uppgiften att rida ut på Chagini, var inte jättetaggad kan ajg säga, men det skulle göras så de tvar bara att göra, tog samma runda som jag brukar med en liten ny krok på slutet, hittade värsta finna vägen att rida på där alla gångarter funkade och där det blåste så broms och mygg inte orkade sig fram och chagini skötte sig men gud avd jobbig han avr, tung i munnen lixom tyckte jag, nu ska jag inte säga för mycket för ajg är ingen expert på ridning men man fick lixom ingen kontakt tyckte jag. så mina armar komme rantagligne strejka i morgon, men men sånt får man ta med en nypa salt och köra på endå.:):) turen slutade med att jag fick gå hem från stora vägen för han blev rädd för koflocken som är på bete i hagen precis in till vägen så när vi precis kommit över Asfallts vägen så stelnar han till och vill inte jag kände på mig att något skulle kunna hända så jag hopapr av för att gå förbi med honom för i de flästa fall så brukar det gå bättre då, men inte den här gången han blev ännu räddare för dem och så slet han sig för mig, int eokej jag evt emn vad ska jag göra när hästen får panik för ingeting och bara börjar dra, jag vill ju int efara omkull och bli släppad efter direkt, självklart släpper jag inte med flitt men det är så svårt att få kontakten tillbaka med dem då de bara stänger av ha rnågon tips på hur jag kan göra, i så fall komentera så jag får reda på dem.:):) För jag har tapapt för många på för kort tid nu och jag måste skärpa mig.
Denna gång slutade allt väl Jon fick tag på kräket hemma och ajg fick promenera hem arg som ett bi var jag.
 
Nu ska jag sova så jag okrar med morgondagen, jobabr bara till tolv så det är skönt.:):):)
 
 

Kommentarer
Syster säger:

Kul att du hittar mysiga vägar. Tråkigt med korädda hästar. Vet hur det är att tappa hästen och se den rusa iväg mot okänt öde. Man blir ju både rädd och arg samtidigt. Det som hjälpt Maxim och mig är att vi jobbat mycket från marken, att jag är ledaren och att det går att lita på och stanna hos mig, även om det står hästätande kor och glor på en. Vi är inte 100%-iga ännu, men det känns tryggare och tryggare. Det är svårare att sitta på (då har han ju ingen att gömma sig bakom om de skulle anfalla :P) men där brukar jag försöka köra med strategin att antingen låta honom titta och klappa lugnande, gå fram några steg, stanna och titta osv eller så försöker jag sysselsätta honom med något när jag ser potentiella faror, ställer åt andra hållet, om det finns utrymme för skänkelvikningar eller öppna/sluta så har det också fungerat. Men, ja, kor är läskiga saker, du får ha koterapi med hästen :)

Svar: Det är ju inte min häst och den rids inte ut ofta, men tack för tipsen endå. :):) jag är bara glad att allt gick bra och att jag hopapde av friviligt innan han blev för panikslagen.:):)
None None

2013-07-02 | 08:25:23
Bloggadress: http://tildashav.blogg.se
Clara säger:

Mitt tips är att försöka hålla koll på hästen innan det händer. Du verkar ju känna hästarna bra och veta vad de blir rädda för, så var beredd och ryck lite i kedjan då de går förbi det läskiga så du distraherar dem. Det kan också hjälpa att vissla eller prata med dem.
Och ha longerlina med kedja, då är det nästan omöjlogt att tappa hästen för håller du längst ut i linan kan du oftast böja halsen då de börjar springa!
Sen lär sig ju en del hästar att se kan busa på det viset, då kanske du ska ta hjälp av nån erfaren?
Lycka till!!!

2013-07-04 | 22:32:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback