Om Livet i Stallet

idag var en dag då världen inte var rättvis, vad hände igentligen, morgonen som började med solsken och ett leende blev till tårar och sorg bara efter fem minuter, Usch, världen är så orättvis, jag gick up ptidigare idag för att äta frukost inna jag gav polalrna, och när jag går ut i stallet på ett bra humör inför dagen så känner jag våren i luften vilket gör att stunde blev ännu bättre, men då jag komme rin i stallet så rasar allt det possetiva. Ger hästarna hö och och märker med det samma tt Gucci inte är som hon brukar och när jag hälle rupp kraften så ser jag varför. ur gucci hänger ett fölhuvud, jag blir helt stel i kroppen och darrar då jag tar upp mobilen för att ringa Emelie, hon skulle ha fölat om två-tre veckor men i morse var det där. Men tårarna började rinna då jag insåg att det inte levde, vetrinären kom och fick dra ut det, det hade fasnat så det hade antagligen kvävt till dötts, tårarna bara ran ner för mina kinder hela förmiddagen, gucci hade så ont under den tiden då jag stod där utanför boxen och väntade på vetrinären, hon såg på mig och på sin mage och så på mig igen och vädjade om att jag skulle hjälpa henne men jag kunde ju inte göra något. det var värkligen jobbigt att stå där och se henne ha så ont, det gjorde ont i mig att jag inte kunde hjälpa.

Det var ett fux föl som kom ut med fyra vita strumpor och en dropformad bläs, en välskapt liten hingstunge var det, det ända som som var fel var att dne inte andades.
Nu tror jag att den väntar i himmelen på att gucci ska komma ditt, och om det tar ett år eller tio det får gucci själv bestämma men fölet kommer att vänta på henne där de tär jag säker på.

resten av dagen förflöt i tystnad för min del, gjorde allt jag skulle men i tysnad. solen fortsatte lyssa hela dagen så det har endå varit en halv bra dag.
Nu orkar jag inte skriva mer, hopaps på att det blir en bra dag imorgon.