Om Livet i Stallet

Tänkte berätta lite om Vinglan.

vinglan heter Almveig igentligen och är en kallblodig travare, hon är 14 år och pigg och glad och vill väldigt gärna springa fort.

Hon kallas vinglan på grund ut av att hon (när hon skrittar) tar upp hela vägen, då hon först vill vara på högersida sen på vänster och sen i mitten och ja överallt helt enkelt. hon har aldrig startat p åtravbanan p ågrund ut av att hon inte blivit vidare bra behandlad som unghäst.

När hon var liten gick hon på lösdrift och det är ju trevligt men även om en häst gör det så måsten ju vi människor gossa och ge dem kärlek men de gjorde inte Vinglans uppföddare, hon fick gå där tills hon blev 2 eller 3 då hon skulle köras in, och hon hade aldrig haft grimma på sig då. som ni kanske förstår så gick det inge vidare så de släppte ut henne på lösdrift ett år till och tänkte antagligen att hon skulle bli bättre då (haha) det blev hon inte kan man ju förstå.

när de tog in henne igen efter ett år så var ju saken ännu väre så de slog henne och bråkade på henne, men så kom en tjej förbi stallet där hon bodde och för henne tog det tre dagar att få inn henne i stallet och boxen p åett lungt och säkert sätt, sen tog det inte långtid efter det så gick det även att köra henne.

men jag Träffade vinglan på hösten 2009 en stund innan jul, och det är den roligaste häst jag någonsin träffat i mitt liv så här långt, hon har sina ideér men vill alltid göra sitt bästa och hon försöker värkligen med det också, man måste bara ge henne tid så hon förstår.

Hon är lite utbildad i akademisk ridkonst och det är en mycket intressant ridstill tycker jag och den värkar passa Vinglan bra också.

Vinglan bor på en liten gårt i södra gästrikland ungefär 7 kilometer från mig (lagon cykel avstånd) där hon bor med sina kompisar Flisan (varmblodig travare) och Bobby (shetlandsponny) några hönor, fem får, en katt och så Raska en gråhund och så sin matte Anneli och Husse Tommy.