mycket som hänt och mer kommer

ojojojojoj.....
 
Nu var det så där offantligt längesedan igen, men min sommar har varit minnstsagt ett enda stort äventyr, från rottredam till falsterbo till Rio , ja ni hör själv har inte sett min lägenhet på hela augusti nästan och ni som följer mig på socealla medier som instagram och FB vet ju vad jag ar pysslat med och som vanligt så är de fyrbenta vännerna inblanade i alltsammans.:):) 
 
Veckan mellan Rottredam och falsterbo bodde jag i tyskland för att kunna vara med jimmie så mycket det gick och det är ett 24/7 pass även om det bara är en häst, många kanske tror att det bara är semester för mig och jag abra går runt och chillar, men jag har fullt upp och när jim dessutom passad epå att dramatisera den veckan med ett lite sår så gick all min tid åt att plåstra om honom och ge honom allt jag kunde för att han skulle må bra.
  Till Falsterbo kom vi i alla fall med hjälp av mads så körde vi upp stora blå till sverige med jim där bak och jim hade gått som tåget på träningarna antastiskt vacker.:):) 
Startfälltet i CDI3* var inte jätte stort och kanske inte så maffigt heller men man ska inte ta ut något i förskått för det, det som det tävlades om var reservplatsen till RIO, den sista flygbiljeten så att säga, det stod mellan Rose, MAds och emelie och dessa tre gick ut i sista gruppen i GP, Rose gav besked redan innan GP att hon drog sig ur reservplats striden så på det stora hela så var det Mads eller Emelie som tävlade. 
Mads var först ut av dessa två och gjorde en magisk ritt på falstebos arena, 73% och spänningen ökade, vi stod utanför och väntade. Emelie red in och det dalrade i luften av spänning, aldrig har jag varit så nervös som då. NÄr resultatet kom och det stod klart att den blå/gula rosetten gick till Mads och jimmie var lyckan total!!!!!! vi kunde nästan ta på flygbiljetten. Men det var ju också en kür som skulle ridas så på söndagen var det återigen ett nervöst ögonblick. och den ritten mads visade var värkligen fantastisk. vilken krigare. 75%  fick vi och en andra plats. MEn trot eller ej men vi åkte från Falsterbo med vetskapen om att två veckor senare få flyga till Brasilien och OS 2016.
 
Jag får igentligen inte skriva om hur OS var eller något om det i huvudtaget men kolla in insta gram för att få se lite bilder där ifrån i alla fall. 
Något jag kan skriva är i alla fall att vi åkte dit som reserver men åkte hem som aktiva, då mads fick chans att rida och tävla vilket var helt otroligt magiskt och speciellt.
Något jag har drömmt om att få göra och ett mål jag haft sedan jag började jobba med mads var OS, vilket var ingen betydelse men OS ska jag grooma på sa jag till mig själv och min dröm slog in jag fick följa med jag fick grooma jag fick med glädje se min  ryttare och häst rida in på arenan och göra sin livs ritt.:):):):) mer kan jag inte be om, de tvar det störst ajag någonsin gjort och det mest fantastiska.:):):)
 
När vi väl kom hem efter nästan tre veckor i brasilien så fick jag lite ledigt och sen bara det av till Linköping på tävling med två yngre hjältar som gjorde bra ifrån sig.:):)
Ingen rast ingen ro.:) 
 
Utöver hästarna har jag hunnit med att säga farväl till en mycket speciell person som innan rio cirkusen drog igån beslöt sig för att livet inte var mer att göra åt och det är med stor sorg jag sörjer honom, minnes stunden var rörande och det var först då (nästan en månad) efter händelsen somjag värkligen förstod att han var borta, när jag såg fotot på honom så brast det och jag förstod värkligen att han inte skulle komma med sitt "harri hallå" igen med en cigg i mungipan och jordens varaste leende. 
Tommie såtr saknad efter dig en plats i mitt hjärta har du helt klart och en god vän var du.
 
Nog med tråkigheter har hunnit med glada saker också. Min barndomsvänn cecilia bjöd in mig på dop för hennes lilla dotter Svea och det var så finnt och det var så kul att träffacicci igen.  Det var som om tiden stått stilla fast endå inte, hon har familj nu och det har ju jag också fast en familj med hästar har ju jag. Hon har en dotter, men det känndes endå som om det var igår vi sågs och det är så värmande att det är på det viset, det spelar lixom ingen roll hur länge vi har varit ifrån varandra vi är endå goda vänner och äkta vännskap rostar aldrig och det stämmer nog in på oss två.:):):)
 
Nu har jag en veckas hästledigt, i alla fall från mina hästar på segersta. men det kanske klampar in någon i mitt liv i veckan endå.:):) 
I höst väntar återigen mycket resande och tävlingar ute i europa så vi får väl se när det dimper ner ett inlägg här igen, men som så många gånger förr kolla på insta eller FB där är det nästan lättare att följa mig och hästarn apå våra äventyr, från norr till söder och öst till väst.:):):)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback