Om Livet i Stallet

Frida Näslund

varför göra sånt man igentligen inte vill

 

 

 

 

ojojojoj, nu har jag gjort det igen!! suttit på en häst alltså, fy vad hemskt det var! jag förstår int evad som hänt, jag som älskade det förut men sen jag började på Segersta så har jag bara kännt avsmak för just ridningen, här om dagen så var jag påväg upp på en av femåring som bor här men så ändrades det i sista stund, men då blev jag mäst besviken. idag skulle jag rida ut på chagini och jag såg värkligen fram emot det, Annie skulle vara med hon också så jag såg framför mig en mysig skogstur  i eftermiddags solen, och det känndes enu roligare då jenny också ville med på en polle, tre muskitörer på tur lixom.:D:D:D

 

Vi red väg och ganska snabbt så hamnade jag sits, vlket var himmla skönt då har man koll på de andra och då kan man bara njuta tänkte jag, men icke, annis polle blir rädd för en flock hjortar och börjar bråka var på min springare far ut på åken och började bråka och jennys bråkade lite den också bara för att typ, jag hoppade av, skakis som få, och ville gå hem så då gjorde jag de. De andra två fick fortsätta utan mig helt enkelt.

 

Där jag satt på min springare på väg hem helt själv så var det endå helt okej att sitta på hästryggen igen men jag funderade endå på varför jag utsatte mig för det. Antingen så får jag rida oftare eller inget alls känns det som, jag vet inte vad som hänt med mig, förut älskade jag att galoppera i skogen och bara få tårar av vinden men nu vågar jag knappt trava... jag tog i alla fall några varv på utebana  då jag och chagini kom hem igen så jag fick känna på lite trav, även fast han knappt går framåt så känndes det i alla fall bra att hoppa av igen då vi avslutade på ett posetivt sätt.:):)

 

Jag är i alla fall ibnte helt vilsen när jag rider, jag ahr ju ridit en hel del i mina dar, men det var på hästar jag antagligen litade mer på.:):):)

Finna vinglan, bästa nordsvensken jag suttit på och den enda.:D:D

 

 

 

Fullt ös var det på vinglan:D:D

 

Haha, ja ni jag vet inte vad den tösen tog vägen, om en häst gjorde så idag med mig had ejag suttit av direkt.

 

Detta var en finn polle, Baron hete den, red den inte så länge men rolig var den, precis lagom stor och precis lagom med det mesta.:):):)

Haha, jag dör, min första (och enda) tävling var på ridskoleponnyn Frej. haha dresssyr faktiskt, gick inge vidare komemr jag ihåg så jag gav upp karriären som tävlingsryttare.:) men att knoppa kunde jag redan då, kanske int eså finna men det är ju tur att just dne biten har blivit bättre med åren.:):):)

En ridskolehäst som jag red rätt mycket, någon övertalade mig att rida utan sadel så då gjorde jag det, inge roligt men jag överlevde i 50 minuter men vet inte om jag fick ut så mycket av det hela mer än träningsvärk.:)

 

 

 

 

 

Dett aär endå helt underbart, hemma i mina hemtrackter så finns det finna ridvägar och där vågade jag göra det mästa, galoppera tillexempel, här på hästen Hälge.:D:D

 

 

finnaste hästen jag suttit på och som jag ärligt talat var väldigt nära att köpa, fast det är ingen som vet jsut den ditaljen , nu är det endå försent för den är i trappalanda nu, en ur mysig hopphäst som jag fick chans att rida lite på i varberd, älskade foxy :D:D:D <3<3<3 blev så ledsen då jagfick reda på att du inte fanns mer.:(

 

Ja men lite hästar har jag ridit på och många underlag ha rjag fått smaka på men jag gav inte upp, men nu var det så länge sen som jag red så jag blir bara mer och mer osäker. nä men någon gång  framöver sk ajg ta upp min ridning igen, sern om de tär nästa vecka elle rom tio år det får vi se, för det kan jag inte svara på nu.:D:D

 

För stunden är jag väldigt nöjd med hur jag ahr det nu, med att bara ta handom dessa vackra djur från marken, många tycker det är lite udda men jag trivs med det, jag får ju se fantastisk ridning varje dag endå så för mig gör det inge tom jag inte får rida eller ej.:):)

 

 

Tjing.:D:D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är synd att de inte har en Gucci som du kan rida. Om det går och du vill kanske du ska mjukstarta lite och rida på banan innan nästa uteritt så du är lite varm i kläderna. Sedan hälsar Maxim till de "stora bruna" att hjortar det är minsann inget att bli rädd för, inte ens huggtänder har de. Därimot kan han tipsa om sjöfåglar som gömmer sig i dikerna och attackerar när man inte ont anande går förbi, där får man verkligen se upp, helst ska man försöka offra sin människa då så man själv kommer undan. Om du hinner hit och hälsar på innan vi flyttar så ska vi se om vi kan låna min "terapihäst" Flora som hjälpt mig mycket med att rida i trafik. Säkrare häst får man leta efter.

Kram till dig syster, gör det som känns bäst för dig.