Hur var mitt 2012??
Hur har då mitt 2012 sett ut, tja det har varit ett år med mycket sorg men också en del glädje.
Jag kom ju tillbaka till Varberg efter hollandäventyret och blev kvar på Bergsgård i fem månader ungefär, men då hästantalet minskade mer och mer så sa jag upp mig där ifrån, men bär med mig underbara minnen och underbara nya vänner.:D:D Sommaren för mig bestod i att klippa gräsmattan hemma i sevallbo, fem månader hemma blev det, men sedan mitten på november så jobbar jag åter med hästar, denna gång på Segersta Equestrian där jag stor trivs, fantastiska dressyrhästar och fantastiska människor att jobba med och en helt fantastisk anlägning.:):)
Detta har i största sanorlikhet varit ett riktigt hästår för mig, och jag ahr uppleft många finna stunder tillsammans med hästar som Gucci, Etta, Pepps och Felicia. Turerna på Gucci var helt fantastiska då vi red till havet i varberg och sedan red i full fart på finna grästäckta vägar i solnedgångarna.:) men också sorgen då jag en morgon kom til lstallet och gucci hade börjat föla och fölet var dött, sogen var stor, ett fuxföl med bläs och fyra vita ben var det.
Etta och pepps var förstå en väldigt fin tid det också, Pepps komemr jag inte glömma bort han tog mitt hjärta på bästa sätt och där finns han kvar, en månda lite mer fick jag en helt fantastisk tid med honom under sommaren, vi red i solnedgångar tillsammans med Malena och Etta och vi galopperade på finan skogsvägar, men tiden emd honom blev kort då beslut togs om att han skulle säljas, var emd till sista dagen och nu bor han på en gård i blekinge och jag tror att han mår fantastiskt bra.:):)
Mot höstkanten så återförenades jag med Felicia, Vinglans hästkompis, kändes konstigt ibörjan att åka till Hade och vinglan inte fanns kvar men Flisan växte i mina ögon mer och emr för varje gång jag red henne och våra uteritter blev längre och längre.:):)
Under hösten hände det mest sorgliga saker på djursidan, Min fösta riktiga sköthäst och hästen som drog in mig i hästvärlden lämnade jorden och vandrar nu på trappalandas gröna ängar, Glampi var en riktig kompis och jag har många bra minnen med honom.:)
Jag var även tvungen att ta beslutet om att avliva min älskade kanin kasper som levt 8 år i mina ägor, en familjemedläm var han och beslutet var svårt men endå enkelt då han blev sjuk.
Jag har även fått uppleva ett fantastiskt äventyr i London med faster min och så en fantastiskt bra fjällsemester med vandring och massor av mygg.:):)
Sedan kom jag då till Segersta och åter igen ett jobb med det bästa jag vet, hästar, Här har jag inte varit så länge än men jag trivs hur bra som helst, och h'r har jag redan ftt uppleva stor sorg, då en av de lovande unghästaerna vandrade vidare trappalanda då han brött benet i hagen, det var veckan innan jul och allt vändes upp och ner här på segersta, jag han aldrig riktigt lära känna denna stora bruna häst emn han hade en personlighet som få har och dne där glimten av godhet i blicken.
Segersta ahr också bjudit på mycket glädje så här långt. Fick följa med på Kyra träning som var lärorik och här på segersta får jag rida ganska mycket också, och de tär roligt att få chansen att rida sådana fantastiskt bra hästar.:D:D jag lär mig nya saker varje dag och som det ser ut nu så blir jag nog kvar ett tag här.
Nu hoppas jag på att 2013 blir ett bra år och förhoppningsvis ett år som består av mycket glädje och lite sorg.
Kommentarer
Trackback