Vidare till trapalanda
Idag vandrade han vidare till de evigt gröna ängarna i trapalanda, där Skreppur och Blesi vänrat p åhonom så ensam är han inte. Älskade Glampi min första sköthäst, min lärare och vän, stor saknad till honom. igår gjorde han ett försök till ett bocksprång i hagen då jag fotade honom på ängen framför huset, han krökte på nacken och pep till och for i väg i en serie trav steg som övergick till skritt då benen inte riktigt orkade busa så som han vill, sen kom han endå fram till mig inna jag gick därifrån med en djupt muller från magen, en gnäggning som var ett farväl.
Har otroliga minne med honom, som när vi har galopperat på stubåkrarna om hösten och lika full fart på åkrarna om vinten då snön sprutat om oss. när vi träffade på älg i skogen och när vi var på äventyr ute i det gröna. alla turer innan jag fick tag på honom i hagen, kunde ta allt från 10 till 30 minuter och ibland mer men trots det så var man aldrig sur när han lät sig fångas. Han har aldrig varit elak mot mig utan gjort allt på ett sätt som får en att lee. Han hade alltid sin lösningar på ideér och kom alltid med påhitt som slutade med att vi stod bland granarna och inte gick på stigarna. Han ställde upp i vort och tort och alltid till 1000% gjorde alltid sitt bästa.
Stor saknad till dig, nu får du böja på nacken och pipa iväg till de gröna ängarna precis som du alltid gjort med Skreppur och Blesi vid din sida och leva evigt där med friska ben och bara ha det bra. du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Glampi 1981-2012.10.01
många fantastiska minnen:):):)
Han var en riktigt gobit:):):)
<3<3<3 Stor saknad<3<3<3
Kommentarer
Hillevi säger:
Ja, en fin häst var det och alla ni syrror tog så väl hand om honom och Skreppur! Tomt är det nu men ändå skönt att det är gjort. Man måste ta tuffa beslut i bland!
Fritz stod längst ner i hagen och spanade efter Glampi och tutade då och då hela eftermiddagen och kvällen.
Trackback