Hovspår i mitt liv - Romeo

Har ju skrivit om Rolex så då måste jag ju skriva om Romeo också, en söta men ack så sura bruna lilla häst som jag fick ta handom i ett års tid.
 
 
Romeo eller Uri som han heter i passet är en brun polle som Sofia tävlade under min tid som groom hos henne. Kan nog beskriva honom med ett ord, envis, han har otroligt stark egenvilja och mångagånger har jag avrit sur, ledsen och rädd för honom. Men glädjen har också funnits, för han är väldigt egen av sig. På hål lalltid pigg och glad och på nära håll en riktig surpetter, tills man börjar mysa med honom då blir han glad. Han hoppar över allt och är värkligen en liten stjärna.:)
 
Romeo och jag kom väl inte alltid överäns, redan första tävlingen kom vi på kant med varandra, då jag med tårar i ögonen gjorde allt för att få på tränset och komma i tid till framridningen. Men sammtidigt som han var så i stallet (envis) så var han en riktig stjärna i stallet. Han och jag har kanske mäst upplevt bråk i tävlingsboxen, då tränsningen många gånger var ett kapitel för sig. Jag lärde migotroligt mycket av den hästen endå, knepp som man kanske inte kan komma på för en man står där emd en envis häst.  Jag ahr helt enkelt lärt mig att avra ett stycke mer envis än Romeo kan man säga. Han ahr slitigt sig i gången på tävlingsplatsen för mig och han ahr klivit medvetet på min fot och stått kvar medvetet, han ahr sprungit iväg  från mig i hagen, han ahr kastat sig för "faror" och ahn har stegrat sig och vänt rumpan till i boxen. Men han har alltid haft öronen framåt då han skla på lastbilen och alltid varit pigg och glad när maten stod på shemat.
 
Har ju självklart också haft super fina stunder med den hästen också, en gång var då vi var i polen och det kom fram några barn och ville klappa och fota honom, har aldrig sett den hästen må så bra då, man såg hur glad han var och hur varsamt han drog ner huvudet til ldne minsta av barnen så hon också nådde att klappa.:) då klappde mitt hjärta lite extra för honom, kansek var det p ågrund utan den stunden med barnen som gjorde att han gick runt fel fritt och fick både vinnsttäcke och rosett och buckal.:) vem vet.
Romeo har lärt mig att ha tålamod och att envishet lönar sig i längden. och att bråk inte lönar sig.
 
Nu är romeo tillbaka i Norge och tävlas där av någon norrman, tror jag och om jag hört rätt så går det bra för dem och det är roligt:):) Hans ägare är ngo väldigt stålt över honom.:)
 
Här kommer en film också från tävlingarna i Drammen (norge) 2011 då jag var sköttare åt honom han startar här en 2 stjärnig 145.:):)
 
Och så lite bilder förstås:):)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback