Om Livet i Stallet

nu var det ett tag sne kan bero på att jag varit borta en månad, vet inte?:P men nu tänkte jag i alla fall ta en till omgång av min lilla serie, Hovspår i mitt liv.:) Denna gång vill jag presentera C. Me Run.

~*~*~*~*~*~*~*~*~

C. Me Run eller Rune är en travare som jag red under två år och jag tyckte väldigt mycket om honom. :) men han såldes så jag kommer inte träffa honom mer. vet inte riktigt vad jag ska skriva om denna häst för han var fantastisk i mina ögon men bilder kan jag visa på honom och så får jag hoppas att de förmedlar lyckan jag hade med honom.:):)

~*~*~*~*~*~*~













~*~*~*~*~*~*~*~

Rune är en varmblodig travare som jag träffade då han var 4 år gammal. han avr bara inkörd då och det var inte meningen att han skulle ridas, emn hans ägare tyckte jag kunnde prova endå och så gick det till då jag fick rida på Rine första gången, han funderade nog vad som hände då han fick sadel på ryggen och att människan skulle sitta på hans rygg och inte i vagn där bak.
  Han vände på huvudet då jag kommit upp på hans rygg och såg på mig och sen fnös han till och så gick vi bort från stallet, jag var kär.

Eftersom att det var höst då jag red honom första gången så blev det snart vinter och jag red honom varje helg och sedan hela höst och jullov, hanvar underbar. Jag lärde honom små saker och det gick framåt han lärde sig snabbt och ville göra sitt bästa och så under en tur så skulle jag trava, det var en lång raksträcka så jag tänkte ta det i snabbt tempo, det blev galopp och han flög fram, men så fort jag tog i honom och ville stanna så saktade han av lungt och finnt.

Rune blev inriden av mig.
Rune blev hanterlig i hagen på grund ut av mig.
Rune blev som en hund tack vare mig.

Jag fortsatte att rida under vår och sommar och det gick väldigt bra, han utvecklades hela tiden och det var till det bättre hela tiden också.

Men så kom hösten 2009 och beskedet, Rune ska lånas ut till en trännare i Hälsingland!, jag bara grät då jag fick veta, men jag grät endå mer då jag fick veta att min älskade vän skulle komma hem igen i augusti 2010.
Men då var tårarna av Lycka och Glädje.

så kom den dagen då han skulle komma jag bodde i stallet för jag ville vara där då han kom ur transporten. När han kom så stod jag där redo att hälsa honom välkommen, äntligen skulle jag få rida och sköta om min prins igen, trodde jag, hans ägare hade talat om för mig att jag skulle få rida honom och köra honom så mycket jag ville då han kom, men helt plötsligt fanns bara körningen i hans ägares huvud, så jag körde Rune istället det var jätteroligt men jag ville ju rida.

Men hans ägare sa stränkt nej, och när jag efter bara några veckor såg att Rune ville komma ut med mig på en tur i sadeln så frågade jag igen, fortfarande nej. Och jag vet itne vad det berodde på om jag frågat en gång för mycket eller om det var något annat som var fel men helt plötsligt fick han inte köras längre heller, i alla fall inte utav mig.

jag blev så arg och ledsen att jag med många tankar fram och tillbaka lämnade stallet där Rune bodde, men den klump i halsen så gick ajg helt enkelt hem. Det sista jag sa till Rune var at tjag aldrig kommer glömma dig och att du alltid komemr ha en plats i mitt hjärta som ingen annan häst kan ta ifrån dig, och att en dag, en dag ska vi ses igen.

Nu på senare tid har jag hart att Rune sålts till en ny människa och jag hoppas att han mår bra och att de är snälla mot honom och att de framför allt tar vara på honom och ger honmom kärlek.